Arkiv | maj, 2012

Tankar om kommunfullmäktige och sprutbytesprogram i Kalmar

31 Maj

Hej hej kära läsare! Här kommer äntligen en redigörelse av vad jag på ett ungefär sa i debatten om sprutbytesprogram på kommunfullmäktige i måndags. Det finns dock givetvis ännu fler saker som jag sade i samband med debatten, som inte står med här, jag ämnar återkomma till vissa av dessa saker i en debattartikel framöver.

Enligt en av Socialdemokraternas ledamöter kom jag upp i så många som 7 inlägg i frågan, något som onekligen var betydligt fler än någon annan. I media har det dock varit tämligen tyst om detta. Istället citerades någon ledamot ifrån den splittrade moderatgruppen, någon miljöpartist och så givetvis den obligatoriska Sverigedemokraten som alltid tycks citeras vid varje fullmäktige.

Som en kort kommentar till den som vill ha det om själva beslutet så var det i mina ögon ett beklagligt och förhasta beslut med ett högst ofullständigt underlag och med risken att främst drabba dem man säger sig vilja hjälpa -narkomanerna.

För den som har missat vårt ställningstagande i frågan så yrkade jag å KD-gruppens vägnar återremiss på ärende. Låt mig förklara varför.

Sprutbyte som vi ska diskuterar nu är troligtvis den svåraste fråga som jag har stött på sen jag engagerade mig politiskt.

Många har åsikter i frågan – inte minst smittskyddsläkaren i Kalmar och de som på något sätt jobba med missbruksvård. Frågan är onekligen inte svart/vit, utan väldigt dubbelbottnad.

Å ena sidan handlar frågan om att komma i kontakt med missbrukare för att kunna förhindra smittan av HIV och hepatit. Rent medmänskligt är det oerhört positivt att jobba för att komma åt och motverka spridandet av sjukdomar bland en grupp som allt för ofta, pga sitt missbruk, faller utanför vårt trygghetsnät.

Socialdemokraterna hade en artikel häromdagen där man slog fast att minskningen av smittspridning och att kunna nå gruppen var ens fokus i frågan. Och det är givetvis bra att man vill jobba med detta, men jag kan inte låta bli att känna att man gör det lite väl lätt för sig.

För å andra sidan går det inte att komma ifrån att frågan också handlar om, och är tätt knuten till missbruksvård. Och här är de som arbetar med det, och de närståendeorganisationer som finns, nästan uteslutande negativa eftersom man upplever att ett sprutbytesprogram försvårar missbruksvården.

Den forskning som finns kring huruvida man genom programmen faktiskt lyckas ta narkomaner ur sitt missbruk, liksom att förhindra och minska spridningen av HIV och Hepatit, är tyvärr mycket tvetydig.

Bara en sådan sak som att Skåne, där man har haft ett sprutbytesprogram i närmare 25 år, är den regionen i Sverige som har överlägset flest narkotikarelaterade dödsfall, borde understryka hur invecklad frågan är.

När det nu finns flera svenska städer som har infört sprutbytesprogrammet på prov så vore det enda logiska i mina ögon att ta ett steg tillbaka, återremittera ärendet, för att analysera hur det faller ut innan vi initierar ett program vi också. Att med dagens underlag ta detta beslut är i mina ögon förhastat och högst olyckligt, både av ekonomiska och medmänskliga skäl. Politik handlar om att fördela pengar och då måste de skattepengar som vi satsar också leda till att pengarna gör skillnad.

Om arbetet inte leder till att narkomanerna bryter med sitt missbruk, samtidigt som att man sänder ut en mycket olycklig signal om att det är ok att injicera narkotika så länge som man använder rena sprutor, så innebär det i praktiken att man cementerar människor i ett missbruk.

Välbesökt Tvärskogsdag

27 Maj

Årets kampanj på Tvärskogsdagen var lyckad som vanligt! Många trevliga diskussioner med föräldrar, frivilligorganisationer, utställare, knallar och företagare på orten…och så givetvis många ballonger utdelade till barnen:)

Handla rätt(vist) och ta ditt sociala ansvar

12 Maj


Frihandel och marknadsekonomi är en del av de sakerna som krävs för att lyfta människor ur fattigdom. Vi har väldigt mycket att tacka marknadsekonomin för att Sverige befinner sig på den materiella nivå som vi har idag. Men att enbart förlita sig på marknaden kommer inte att lösa alla världens problem, åtminstone inte tillräckligt snabbt. Därför vill jag idag på World Fairtrade Day lyfta fram konceptet Rättvis handel som ett redskap, för att skynda på utvecklingen i u-länderna samtidigt som vi fyller matkassen.

Personer som liksom jag står politiskt till höger, men liberaler i synnerhet har traditionellt haft en negativ inställning till konceptet rättvis handel. Man säger att Rättvis handel skapar lönsamhet för produkter som produktionsmässigt inte borde vara ekonomiskt lönsamma. Det är egentligen mycket konstigt då rättvis handel i grunden handlar om att utöva sin konsumentmakt, helt i enlighet med marknadsekonomins grundtanke. För nog är det inte bara priset som spelar roll för företag när de konkurrerar och för oss när vi väljer vad vi köper? Väljer vi inte både kläder, skor, bilar etc. just efter märket eller ursprungslandet?

Att köpa Rättvisemärkt handlar för mig om att ta ett socialt ansvar. Om att de som producerar varorna i första steget och som gör det tyngsta jobbet, ska få mer pengar. Det lilla extra som vi betalar för en rättvisemärkt produkt gör att Pedro som plockar kaffebönorna inte bara får tillräckligt med pengar för att kunna föda sin familj för dagen, utan också kunna ha råd att skicka sina barn till skolan, istället för att skicka dem till fälten för att jobba. Genom att Pedros barn får gå i skolan leder det på sikt till en högre utbildningsnivå i landet. Detta ger landets invånare verktygen till att själva kunna bygga upp och utveckla sitt land, utan att behöva vara beroende av bistånd från Sverige och andra länder.

Att tro på den fria marknaden och personligt ansvar, samtidigt som man slår vakt om att vi alla har ett etiskt och moraliskt ansvar för våra medmänniskor, är en del av det politiska konceptet som i engelsktalande länder kallas compassionate conservatism. För mig är det kristdemokrati.

Christopher Dywik
Ordförande och Gruppledare för Kristdemokraterna i Kalmar

(Publicerad i Östran 12-05-2012)